Ett samtal som handlade om något annat

Jag var egentligen på väg hem från jobbet ikväll. Ända tills Facebook påminde mig om ett litterärt samtal i Johannes församling, ett samtal mellan Tua Forsström och Susanne Ringell med Mia Björnberg som moderator. Och jag ändrade mina planer. Jag ville höra vad dessa skickliga ordbrukare och skarpa, skapande hjärnor hade att säga om att vara ensam i kyrkan.

Det var många som hade hörsammat kallelse, eller som konstaterades i salen: vi är ju flera här än på söndagens högmässa. Hur det nu kom sig, så kom samtalet att kretsa kring mycket annat än just ”ensam i kyrkan”. Jag fastnade för två saker:

Susanne Ringell talade om hur bra kyrkan är på mänskliga svagheter, hur kompetent den stöder oss, då vi är svaga. Och Susanne fortsatte: kyrkan är dålig på mänskliga styrkor. ”Det är svårt att växa i kyrkan”. Där lade hon fingret på en mycket känslig punkt. Vi är vana vid att kyrkan hjälper och dess anställda är inställda på att hjälpa och stöda. Men varför är kyrkan så dålig på att ta tillvara de mänskliga styrkorna? Varför är det svårt att växa i kyrkan? Jag tror att vi behöver stanna upp inför de här frågorna. De är nämligen livsviktiga för hur kyrkan ska se ut i framtiden. Och jag tror att rörelsen behöver gå i åtminstone två håll: dels behöver kyrkan på riktigt bli bättre på att ta tillvara de styrkor och den kunskap, som dess medlemmar besitter och dels behöver vi, kyrkans medlemmar eller wanna-be medlemmar, bli bättre på att erbjuda vår kunskap, våra styrkor och vår tid.

Det andra jag fastnade för i samtalet ikväll var Tua Forsströms utbristande: ”men jag älskar ju vardagen och arbetet.” Det var oerhört befriande ord för mig. De var sanna på ett sätt som gjorde mig glad. Vardagen är viktig. Vardagen får vara viktig för mig och jag behöver inte skämmas för att tycka så. Visst är fester fina, men förväntningarna kan ibland vara för höga och så blir alltihopa lite pannkaka. Vardagen smakar rågbröd, doftar pulverkaffe och det är ofta lite småbråttom. Jag hinner sällan med allt och ibland har jag dåligt samvete. Men det är så det ska vara: lite halvfärdigt hela tiden och vetskapen om att pulverkaffe en vardagsmorgon är good enough.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s