Upprörd

Jag är upprörd. Jag har varit upprörd i över en vecka nu. Varför det?

Jag hade i mitt stilla sinne hoppats på att frågan om kvinnliga präster inte mera skulle dyka upp, men jag hade så fel. Redan i samband med ärkebiskopsvalet tidigare i vår fick jag erfara att den frågan verkligen inte var begraven, utan alldeles konkret och levande. Att det finns många som står för en åsikt diametralt annorlunda än min egen.

Frågan kom ännu närmare i och med att en kyrkoherde i Borgå stift uttalat sig offentligt i media gällande denna fråga och sagt att kvinnor inte bör vara präster. I min egen bubbla stormar det, men vad händer i verkligheten? Ingenting.

Låt oss tänka att en kommunalt anställd manlig chefsläkare skulle offentligt ta ställning och säga att kvinnor inte borde vara läkare. Vad skulle hända? Skulle läkaren få behålla jobbet? Knappast.

Hur kommer det sig att det fortfarande i vår kyrka är rumsrent att nedvärdera och diskriminera på grund av kön? Att alla behöver samarbeta med varandra är ett steg, men att som företrädare för kyrkan offentligt nedvärdera kvinnor ska inte vara tillåtet. Detta måste få ett slut. Nu.

Detta är ett exempel på frågor, som gör att jag stundvis har så svårt att älska den kyrka som jag är medlem i. Jag känner mig riktigt illa till mods.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s